lördag 27 juli 2013

Snygga killar kan man inte få för många av...

Denna vecka har snyggingarna Sudden och Lindwall varit på sommarpensionat hos oss. Vilka drömkillar! Stora och fina med mycket personlighet och karaktär.

Lite blyga till att börja med.
"Vem är du?! Du är inte vår riktiga matte! Ge oss lite gurka så kanske vi godkänner dig ändå."

 Men efter bara någon dag så blev de lite modigare och vågade komma fram och hälsa. Och tigga såklart.


Sudden. Otroligt vacker med rubinröda ögon.

Rocky och Cesar bor i en bur ganska nära. Cesar är så gammal så han bryr sig inte om de nya killarna, men Rocky står gärna vid gallret och slänger okvädningsord mot dem: "Hörni ungtuppar, er kan jag dänga upp med ena tassen bakbunden om jag vill!" Det bekommer dem inte, de muttrar lite hotfullt tillbaka: "Hör på gubben, vem tror han att han är egentligen? Rocky?"

Lindwall. Ser ut som om han har eyeliner. Och som om han slant lite med penseln...

Vädret har ju varit strålande och varmt och marsvinen är ute hela dagarna. Lite försiktigt med Sudden och Lindwall först, eftersom de inte var så vana. Matte springer hela tiden och kollar alla marsvinsburar så att det är rejält med skugga och att alla mår bra. Servar med vattenmelonbitar och gurka som legat i c-vitaminmarinad. Är det ett pensionat så är det. 

Så skönt att vara på semester tillsammans!

Den som kräver lite extra pyssel är Cesar, men det är sånt kärt besvär. Han har impected rectum som det heter, och har svårt att få ut pluttarna. Man får hjälpa honom genom att klämma ut dem och hålla rent. Under den tid han har bott hos mig har han dessutom fått lite daglig pensionärsmedicin; Geria, kinesiskt örtpreparat för gamla djur. Och jag tycker mig se att han rör sig lättare och inte lika stappligt som i början. Han tar för sig mer och har bättre aptit. Han och Rocky brukar få lite extra tilldelning i form av kligröt eller oxbow-pellets eftersom de är lite äldre, och det är något som de andra marsvinen har märkt och ogillar såklart. Men, men. Livet är ju orättvist.




Cesar är så tacksam för att bli pysslad med. Han tackar alltid med pussar och tar gärna chansen till lite gos.


onsdag 10 juli 2013

Bustepartepinn på eventyr!

En familj från Norge hyr denna veckan huset bredvid oss, och flera gånger om dagen har vi besök av deras två 8-9åriga jenter som vill hälsa på marsvinen. Barn i den åldern vet vad som är viktigt i livet. Det skulle aldrig falla dem in att ställa en så dum fråga som jag skrev om i mitt förra inlägg. Istället tittar de på mig och säger med djupt allvar: "Vad du är LYCKLIG som har så många marsvin!"
Jepp.

Marsvinen får sällskap i uteburen. 

De har lärt sig namnen på alla marsvinen, utom Myssli som de kallar för "Bustepartepinn". Jag förstod det som att det betydde något som var lurvigt. Fast när jag googlade så verkade det vara en sång om en snögubbe. Och eftersom jag inte förknippar snögubbar med lurvighet så är jag inte helt säker på vad de menar. Men denna vecka heter hon alltså inte Myssli, utan Bustepartepinn.

Här har de byggt ett marsvinshotell i soffan. Alla grisar har varsitt enkelrum. Och servicen  är femstjärnig

Marsvinen verkar trivas med uppmärksamheten. Även Matte trivs när hon får predika Det Sanna Marsvinsordet för unga lovande adepter som har alla förutsättningar att bli fullfjädrade marsvinsnördar.

Eskil har fått en hatt. "Din lille tullebock" säger de till honom. 

Men en incident har det varit som kunde ha blivit allvarlig. Flickorna lekte med marsvinen i uteburen och jag sysslade med annat. Plötsligt ropar de att två marsvin har rymt. Tydligen har de tagit ut dem och på något sätt har marsvinen lyckats rymma. Hjärtat nästan stannade på mig. Det är min värsta mardröm. Det finns så många ställen de kan försvinna på, och våra katter är duktiga på att fånga små gnagare.

Men flickorna visste var de var och vi fångade snabbt in Astrid som roade sig i ett tätt ormbunkssnår. Det var värre med Bustepartepinn som hade gömt sig under en bil. Mitt under den, helt omöjlig att få tag på. Jag försökte locka fram henne men hon slog dövörat till. Vi fick använda ett krattskaft och försiktigt fösa fram henne. Det går knappt att beskriva lättnaden jag kände när jag hörde hennes ilskna skrik över att blivit infångad. Flickorna var tårögda av skam men jag tror de lärde sig nåt, och jag är säker på att de inte gör om det.

Bustepartepinn var chockad, mest över krattskaftsförnedringen tror jag, och när hon kom tillbaks till de andra satt hon en lång stund med nosen tryckt mot Eskil. Och sen satt hon och småpratade med Murvel. Krishantering. Eller snarare grishantering... Först därefter hade hon lugnat sig så hon orkade äta igen.

Jag är Bustepartepinn. Jag skulle bara kolla om underredet på bilen var OK. Fattar inte varför det blev sån uppståndelse. 

onsdag 3 juli 2013

Nytta eller nöje?

Det händer att personer ute på promenad stannar till vid marsvinens utebur och säger:
"Oj vad många marsvin! Vad har du dem till?"

Jag brukar svara "Jag har dem till gos", för något måste man ju säga, men visst är det en intressant fråga. Och kanske är det mest intressant varför man överhuvudtaget ställer den. Måste allting i ens liv ha en funktion? Måste det vara nytta eller nöje eller bådadera?

Så mycket gräs, så lite tid...

Marsvinens nyttofunktion i vårt hushåll måste ses som mycket begränsad. Visst, de betar av gräsmattan lite. Men gräsmattan är stor och marsvinen små så den punkten håller inte. I övrigt, nej, jag kan inte komma på något nyttigt som de bidrar med.

BabyZoo tar en välförtjänt paus efter ett hårt arbetspass med gräsklippning.


Nöjesfunktionen är desto större. Gosfaktorn är grymt hög. Underhållningsfaktorn likaså, när de interagerar tillsammans i flocken. Glädjen när de visar tillgivenhet även till mig, som inte är ett marsvin, men är OK ändå. Och inte bara för att jag kommer med mat.

Eskil ser ut som om han hittat svaret på frågan om livets mening.


Men det är inte för nöjes skull jag har marsvin egentligen. Det är enklare än så. Jag har marsvin därför att jag har marsvin. Jag har många marsvin eftersom de mår bra av att leva i flock. Om marsvinen mår bra, så mår jag bra. Mina marsvin är familjemedlemmar, och de behöver inte motivera sin existens hos mig. De behöver inte vara till nytta eller nöje.

Det räcker fullt ut med att de är marsvin.Mina marsvin.


"I´m on top of the world!" Översta våningen i palatset, högt upp på en pall. Givetvis Salt, vem annars? Spanaren.